Insikt
Nästan allt som bekymrar eller besvärar mig är sånt som finns i mina tankar.
Man kan bara tänka om sådant som hänt eller sådant man tror kommer att hända.
Det är omöjligt att tänka om något som händer NU.
Känns onödigt att bekymra sig om sådant som inte finns.
Att välja själv......
Funderar på lyxen att få välja själv.
Nu när jag driver eget företag så har min vardag och min möjlighet att vara ledig ändrats i jämförelse när jag hade fast jobb.
Förr var jag ledig på helgen och när jag hade semester, som de flesta andra. Helt enligt normen.
Numera så får jag jobba när det finns jobb och vara ledig när det inte är något att göra. Enkelt kan man tycka.
Men jag märker att i mig är det inte lika enkelt, jag följer inte normen.
Det känns konstigt och inte riktigt tillåtet att gå ut i skogen och mysa en helt vanlig torsdag när "alla" andra arbetar. Någon form av utanförskap.
Visst, jag njuter när jag sitter där och lyssnar på fåglar och låter solen värma mig. Jag inser att många skulle vilja byta med mig.
Men jag sitter där för att jag inte har något att göra, det är jättesvårt att "fånga dagen".
Jag tror problemet ligger i två saker.
- Jag följer inte normen
- Jag har inte valt själv
Minns när jag levde som singel, vet att många som lever i relation kunde vara avundsjuka på mig som kunde sköta mig själv och inte behövde kompromissa i vardagen. Men för mig så låg en längtan efter att träffa någon att dela vardagen i bakhuvudet hela tiden och strödde salt i min tillvaro.
Nu tar orden slut för mig....... Jag tror jag går ut i trädgården och påtar lite.
Ha det gott
Ute igen
Asfalten ligger tom och varm framför mig som ett löfte om en upplevelse som är vikt åt mig.
En rastplats med en sjö dyker upp.... en kort överläggning i huvudet...... jag stannar.
Kliver av och skalar av de varma kläderna.
Sitter ner och njuter av att äga tiden och livet..... mitt liv.
Efter en stunds vila, ute på vägen igen.
Motorn brummar tryggt under mig och ett landskap sveper förbi.
Långa svepande kurvor och en tom landsväg, vänster, höger, vänster, uppför, nerför det blir som meditation.
En meditation som livet bjuder mig bara jag öppnar ögonen och tar mot det som bjuds.
Jag tror att vi lever i en godispåse full av njutning och gåvor.
Det gäller bara att förstå att jag får lov att äta hur mycket jag vill.
Det gäller att förstå att om jag har ögonen stängda så blir det trångt och instängt och godispåsen förvandlas till en boja.
”Släpp fångarna loss det är vår”
Det blir ljusare
Dagarna blir längre och trycker sakta bort vintermörkret. Det börjar vakna ett sug i kroppen efter att komma ut igen. Min kära MC ligger halvt isärplockad i källaren och prylarna skriker på mig när jag går förbi "Vi vill ihop igen, vi vill ut och åka!".
Tittar på bilder från tidigare turer och tänker på känslan av en lång spikrak väg genom ett norrländskt skogslandskap eller en underbar rastplats i Härjedalen (se bild) där guds vackra landskap bara är till för mig i den stunden.
Snart är det dag igen och jag längtar.
Hoppas ni andra också har något att längta efter.
Längtan är en underskattad kvalitet i livet.
Ha det gott mina vänner
En god människa vad är det och vad är godhet.
Jag tänker att man är god för att det känns bra att vara god. Och i grunden är det inte för de som man är god mot. En vän till mig förklarade sin tanke om att vara kär ”Jag älskar mig själv när jag känner mig som jag känner mig när jag är med dig”
Någonstans så är det ju så att man inte kan uppleva något annat än sina egna känslor allt annat kan man bara gissa sig till.
Sen tror jag att det finns ett moraliskt ansvar mot sin omvärld att vara god mot sin nästa och det är väl bra. Men det blir samma sak igen, om jag lever upp till omvärldens förväntningar så känns det bra.
Vill inte sätta ner värdet av att vara god för jag tror att om jag gör en medmänniska gott så mår hon bra och har en större känsla för att göra något för sin nästa. Och en värld full av glada människor skulle vara härlig att leva i. Men jag kommer inte runt att det är jag själv som tycker att det är härligt.
Så jag ställer mig frågan: Finns det genomgoda människor som är goda utan tanke på sig själv?
Jag vet inte vet ni?
Ett måste till?????
Jag vill gärna skriva i min blogg och komma med klokheter och andra intressanta inlägg. Men........ ibland har jag ingen lust.
Sen tänker jag. Om jag nu har en blogg så skall den väl uppdateras så att de eventuella människorna som är intresserade får något att läsa.
Det är märkligt hur man skapar krav på sig själv hela tiden. Och ingen finns att skylla på.
Livet just nu är sådant att jag står inför en stor förändring och den tar upp en stor del av min tillvaro. Vet inte ännu hur det blir men jag återkommer när det är mer än spekulationer.
Kramar till alla vackra människor.
Polismössan
Att döma
Hej god vänner. Det har varit lite skrivtorka ett tag men nu är jag här igen.
Har funderat lite på det där med att tycka vad andra gör.
- Man läser en kort tidningsrubrik om någon som t.ex misshandlat sin fru Genast är man klar över sanningen.
- Man hör om en granne, arbetskamrat eller någon i bekantskapskretsen att han lämnat fru och barn för en annan kvinna. Strax tittar domaren fram och ger ett moraliskt perspektiv.
- Någon kör jättefort i trafiken och gör livsfarliga omkörningar. Nu tittar trafikpolisen fram och berättar hur man skall och inte skall göra i trafiken.
- En självmordsbombare spränger en stadsdel i luften och massor av människor dör. Då vet vi med säkerhet hur de där utlänningarna är.
Frågeställning:
Vet vi vad som hänt innan. Kan vi med säkerhet säga att vi aldrig under några omständigheter kan hamna i samma situation. Jag tror inte att någon människa kan vara säker på det.
Min kloka son sa en gång när han var i yngre tonåren. ”Pappa, man kan inte förstå en annan människa till 100% förrän man varit i hans tankar”. Jag tyckte att det var en otroligt klok tanke och jag har tagit den till mig och försökt leva efter det. Det finns alltid en historia bakom varför människor beter sig på konstiga sätt och innan vi har klart för oss hela historien så är det svårt att tycka något.
Jag tror att om människor var mer förlåtande och mindre dömande så skulle vår värld se ut på ett annat sätt. Jag vill leva så att så länge ingen står på mina fötter och orsakar mig lidande så vill jag låta dem ha sina tankar och handlande fria från mitt dömande. När en människa begår ett lagbrott så vill jag lämna det till rättsväsendet att ge sitt utlåtande.
Det är så svårt att inte ta på sig Polismössan och tycka en massa men jag försöker låta bli och ibland går det bra.
Jag märker ju nu när jag läser min text att jag har en jävla massa åsikter om människor som dömer.
Kram
Gräns
Är livet orättvist och vad står ordet orättvist för?
Hej
Jag har de senaste dagarna funderat på "orättvist".
Orättvist har säkert en definition om jag slår upp det i någon ordbok, men det känns inte så intressant. Jag vill veta vad människor har för tankar om orättvisa och vad det betyder.
För mig är orättvisa när en förälder ger en glass till sitt ena barn men inte till det andra utan att förklara varför eller när en stat eller regim stjäl pengarna och landets tillgångar från folket.
Orättvisa för mig kräver m.a.o. att någon tar eller ger.
Men sen kommer man till det svåra.
- Kan livet vara orättvist?
- Är det orättvist att någon blir vacker och någon annan ful?
- Är det orättvist när någon alltid vinner och en annan alltid förlorar?
- Är det orättvist när någon får kämpa för att lära och någon annan har det lätt att förstå?
Jag tycker inte att det finns orättvisa/rättvisa i dessa fall. Jag tror att livet "händer" i väldigt stor utsträckning. En del saker kan du inte påverka och andra saker händer genom mer eller mindre medvetna val.
Det skulle t.ex vara två syskon som växer upp under samma förutsättningar. Den ena bestämmer sig tidigt för att bli framgångsrik och lägger hela sin ungdom på utbildning. Den andra vill leva livets glada dagar och ta stunden som den kommer utan planering.
Detta kan resultera i en stor skillnad på ekonomisk status när de blir vuxna. Här har man gjort val och jag tycker inte att det finns någon rättvisa/orättvisa i det.
Dessa två syskon får sedan barn som föds in olika förutsättningar även dessa barn kommer att göra val som speglar sig i resten av deras liv. Livet "händer" även för dem.
Jag är nyfiken på vad andra tänker om detta, skriv gärna en kommentar
Det är fult att söka bekräftelse..........eller?
Jag tycker om när:
- Människor säger att jag är duktig.
- När jag får en kommentar om att jag blivit fin sen jag bantat.
- Att jag är duktig som springer Göteborgsvarvet.
- Att folk vänder sig om när jag kommer på min Laverda.
- Att min fru tycker jag är sexig när jag är vältränad.
- Att mina barn visar mig uppskattning.
- När alla skrattar när jag sagt något roligt.
- Att man inte kan tro att jag fyllt 51.
- o.s.v.
Det fanns en tid när jag förnekade (försökte) att jag gillade detta. Hade en tro att om bekräftelsen kom från utsidan och inte från mig så var det dåligt. Det fanns en rädsla att jag skulle bli beroende av deras bekräftelse och om den sen slutade komma skulle jag bli ingen..........
Man kan bli beroende av gott vin, fet mat, party också. Men det är inte förbjudet att njuta när det kommer sådana tillfällen, tvärtom det är dumt att inte göra det.
Det är inte bekräftelsen som är farlig, det är beroendet.
Så nästa gång du blir lyft en bit över det vanliga, NJUT så mycket du orkar och förmår. Det är du värd.
Stor kram till er alla duktiga vackra människor.
I bland gråter jag...........
I bland, plötsligt utan anledning kommer en tår i ögonvrån
I bland när jag läser eller hör om någon som vunnit så känns det varmt i magen
i bland när jag hör av någon att han älskar sina föräldrar då blir ögat blankt
I bland blir jag vansinnigt lycklig över att jag känner
Repris
Genomsnittsmänniskan tänker ca 60000 tankar varje dag.
Det jag funderar över är att 95% är tankar som hon tänkte dagen innan.
Verkar vara slöseri med tid och energi.
Skall tänka på det...................
Om ögonen är öppna.......
Om ögonen är öppna när det händer så ökar chansen att man ser det hända.
Då slipper man gå omkring och säga "Mig händer aldrig något"
Vill du ha rätt eller vill du må bra?
Har ni varit med om det att man bestämt sig för vad man tycker och sen sätter man prestige i att vara på det sättet. Även om man mår dåligt i det.
Ett exempel kan vara att det är dålig stämning på jobbet. Dagarna går åt att diskutera med kollegor och man försöker överträffa varandra i att komma med domedagsprofetsior
Så en dag kommer chefen/ledningen med en god nyhet och man känner en instinktiv motlust mot att glädjas.
Om jag blir glad och tror på nyheten som betyder jag det ju att jag haft fel i mitt skitsnack...........
Ett annat exempel kan vara att man inte är nöjd med sig själv. Man har bestämt att jag har en sådan här personlighet och så kommer det alltid att vara. Man håller på upprepar sitt mantra tills man är helt övertygad om att det är rätt.
Det kan vara:
Jag kan inte språk och jag kan inte lära mig.................................Jag fick ju dåligt betyg i skolan.
Jag har dålig klädsmak och känner mig ful................................De som köper mycket kläder är snobbar.
Jag har ingen kondition och orkar inte träna............................ Sportfånar som tror de är något.
Jag väger för mycket och kan inte gå ner.................................Jag trivs med min vikt..mmmmm
Man har alltid en ursäkt för att få lov att vara kvar i sin dåliga känsla, alltid en ursäkt för att för att slippa ha fel.
- Men tänk om man har fel.
- Tänk om man kan ändra sig.
- Tänk om det är helt okej att säga "igår tyckte jag så men det gör jag inte idag"
- Tänk om man inte brydde sig om att människor runt omkring påminde om vad man tyckte igår.
- Tänk om jag kan ändra mitt liv..........
Fast det är nog helt omöjligt att tänka på det viset. Jag kommer alltid vara fet, ful, otränad och dålig på språk för så har det alltid varit.
På bilden ligger jag och har fel. Jag är fräck nog att må bra.
Ha det gott mina vänner
Normen.....
Jag har funderat mycket runt normer.
De talar om för oss vad vi skall göra, hur vi skall se ut och hur vi skall uppföra oss för att inte vara fel.
Det är väl bra att inte vara fel....... eller är det begränsande?
Jag tycker att det är otroligt begränsande att inte tillåta sig " vara fel"
Jag vill i varje stund som normen uppmanar mig att vara eller göra något. "FRÅGA MIG SJÄLV VARFÖR DET?"
Om jag inte vill följa normen så gör jag inte det. Det värsta som kan hända är att någon säger: Man brukar inte göra så, vad skall folk tro.
Är jag så duktig?
Nä, det är jag inte men jag vill.
Tänker på killar i min ålder som bleker håret och har samma kläder som tonåringar. När jag ser dem så tänker jag: Fy fan va patetiskt!.................? Mmmmmmm.....
Men tänk om han trivs med det och tycker det är kul.
Då är han glad och jag störd över hans beteende.
Fan också 1 - 0 till honom.
Bättre om vi båda är glada
Han för att han har den stilen han vill ha.
Jag för att jag ser en som vågar.
Så va det med detta
Missionärer
Om missionärerna inte berättade att de var kristna när de var ute och byggde skolor, delade ut mat och hjälpte sina mindre lyckligt lottade bröder och systrar.
Skulle de vara mera goda då?
I min värld skulle de vara det. Givandet skulle vara mer villkorslöst.
Om du tror på Gud får du mjölk..........................mm
Vad är en man??
Jag har funderat över fenomenet man.
Jag ställer mig frågan kan jag vara male om det inte finns någon female? Tänk er att leva på en öde ö i 10 år utan att träffa någon människa...... undra om man skulle kuta omkring och känna sig jävligt manlig då. Jag tror att man skulle vara en hungrig, en glad, en ledsen, en mätt osv. människa.
Så en dag dyker det upp en underskön female på stranden och plötsligt blir man kåt och manlig...... Några år senare dyker det upp en kraftig male ...... och då börjar det hända saker....
Min känsla blir att könet är något som blir...... för att det behövs... Male och female behöver varandra som motpoler.
Och det behöver inte vara man och kvinna, det kan lika väl vara två män eller två kvinnor.
Att sen försöka förklara vad en man är......... jag tror att det är en massa ideer bara som bygger på det kulturella arvet.
Förmodligen har vi konstruerat könet för att det är bekvämt att ha det så.."
