En god människa vad är det och vad är godhet.
Jag tänker att man är god för att det känns bra att vara god. Och i grunden är det inte för de som man är god mot. En vän till mig förklarade sin tanke om att vara kär ”Jag älskar mig själv när jag känner mig som jag känner mig när jag är med dig”
Någonstans så är det ju så att man inte kan uppleva något annat än sina egna känslor allt annat kan man bara gissa sig till.
Sen tror jag att det finns ett moraliskt ansvar mot sin omvärld att vara god mot sin nästa och det är väl bra. Men det blir samma sak igen, om jag lever upp till omvärldens förväntningar så känns det bra.
Vill inte sätta ner värdet av att vara god för jag tror att om jag gör en medmänniska gott så mår hon bra och har en större känsla för att göra något för sin nästa. Och en värld full av glada människor skulle vara härlig att leva i. Men jag kommer inte runt att det är jag själv som tycker att det är härligt.
Så jag ställer mig frågan: Finns det genomgoda människor som är goda utan tanke på sig själv?
Jag vet inte vet ni?
Få en eller flera presenter hem gratis av mig. Det är alltså ingen tävling.
Läs mer här:
http://jucismacker.blogg.se/2008/september/fa-en-present-av-mig-du-oxa.html#comment
Det ar absolutmojligt att kanna nagon annans kanslor. Det ar forst nar man accepterat att man finns och far finnas. Att man inte behover fortjana att finnas till. Da kan man borja inse att man ar en del av allt annat.
Jag tror att det finns goda manniskor som ar goda utan att ha en baktanke fokuserad pa sig sjalva eller nagon annan.
Sa lange man behandlar den har fragan med fornuftet ar fragan svarlost. Ett svar ar svart att skriva ner. Svaret och sanningen bor i stunden. orden dodar den.
Kanske kan jag formulera detsa att omman gick en hel dag totalt utan baktankar eller att anvanda fornuftet alls, sa skulle resultatet bli gott.
Det ar det naturligaste som finns.
kram kram
