Njuter när det blåser....
Vet inte om jag är skapt som andra men jag gillar när det blåser.
En dag i januari tog jag och min familj en tur till Islandsberg (En kal klippa norr om Orust så långt västerut man kommer). I målande termer hade jag berättat för dem hur vackert och fantastiskt det var där ute. Vi skulle grilla korv och fika och ha det jättemysigt. Efter 2 km promenad kom vi ut till klippan, det blåste 15 sek/m och var runt nollan. Att få fyr på grillen tog sin stund och ett halvt paket tändstickor men det gick till slut. Familjemedlemmarna tittade skeptiskt på mig "Så väldigt underbart är det väl inte?". Jo, jag tyckte nog det. Det är som om när det blåser som fan och det är kallt och man får kämpa lite för att få till det då är jag som bäst.
En stor fördel är att det är väldigt lite turister ute, man får vara själv.
Kan någon känna igen sig eller är jag lite rubbad. I så fall så trivs jag rätt bra med att vara rubbad.
Ha det gott där ute mina vänner.
