Vem är Ulf

En liten pojk vaknar en morgon. Solen lyser in genom fönstret och det finns en värld full av saker att upptäcka därute. Frukosten klaras av med fart nu är det bråttom, livet väntar därute. Sommarmorgonens mjuka värme möte honom när han kliver ut på trappan. Några steg ut i det daggvåta gräset. Bara fötter och nakna tår känner grässtråna kittla. Går några meter och sätter sig på en sten. Den är varm av solens första strålar. Men titta där, en myra har hittat något att äta och är på väg till stacken med sitt fynd. Vänder näsan och blicken mot himlen. En mås seglar högt däruppe, undra hur långt han ser? Plötsligt blir det spring i benen, far in i skogen med stora språng. Han är en hjort som kan hoppa och springa hur fort och långt som helst. Vinden och grenar piskar mot honom när han far fram genom skogen fri att springa hur långt och fort som helst. Blåbär under fötterna, han blir en pojk igen. Å vilken skatt. Sitter i riset och förser sig av de blå och solvarma bären. Vandrar vidare i sitt rike. Han är kung av skogen. Hör bäcken porla och drar sig mot ljudet. Mmmmm här behövs en bro. Där ligger några stenar och en stor gren, här skall byggas. Pojken bär material till sitt bygge, det blir en strålande bra bro ser han när han tar ett steg bakåt och beskådar sitt mästerverk.

Han väcks upp av någon som ropar, det är mor som kallar. Dags att åka till havet. En kort färd i baksätet i mammas bil. Passerar kor och hästar som betar av det gröna gräset. Undra hur det känns att vara ko……

Havet luktar gott av tång och salt när han kliver ur bilen. Kastar av sig kläder och skor i farten när han springer mot stranden. Med ett lyckligt skrik kastar han sig i det varma vattnet.

 

Jag tänker att man är god för att det känns bra att vara god. Och i grunden är det inte för de som man är god mot. En vän till mig förklarade sin tanke om att vara kär ”Jag älskar mig själv när jag känner mig som jag känner mig när jag är med dig”

Någonstans så är det ju så att man inte kan uppleva något annat än sina egna känslor allt annat kan man bara gissa sig till.

Sen tror jag att det finns ett moraliskt ansvar mot sin omvärld att vara god mot sin nästa och det är väl bra. Men det blir samma sak igen, om jag lever upp till omvärldens förväntningar så känns det bra.

Vill inte sätta ner värdet av att vara god för jag tror att om jag gör en medmänniska gott så mår hon bra och har en större känsla för att göra något för sin nästa. Och en värld full av glada människor skulle vara härlig att leva i. Men jag kommer inte runt att det är jag själv som tycker att det är härligt.

Så jag ställer mig frågan: Finns det genomgoda människor som är goda utan tanke på sig själv?

Jag vet inte vet ni?

Ibland är livet tungt och ibland är det skönt i magen. Jag vet faktiskt inte varför. Men idag känns mitt liv bra och solen lyser på mig. Är lite förundrad över hur lite jag styr. Det är bara att vara tacksam till existensen att jag får vara med och uppleva de goda dagarna och ha tålamod när det är tungt. 

Har efter mycket vånda startat ett företag som jag tänker driva lite vid sidan om min anställning. Det pirrar i magen och känns riktigt kul.

Jag vill gärna skriva i min blogg och komma med klokheter och andra intressanta inlägg. Men........ ibland har jag ingen lust.
Sen tänker jag. Om jag nu har en blogg så skall den väl uppdateras så att de eventuella människorna som är intresserade får något att läsa.
Det är märkligt hur man skapar krav på sig själv hela tiden. Och ingen finns att skylla på.

Livet just nu är sådant att jag står inför en stor förändring och den tar upp en stor del av min tillvaro. Vet inte ännu hur det blir men jag återkommer när det är mer än spekulationer.

Kramar till alla vackra människor.