Ute igen
Asfalten ligger tom och varm framför mig som ett löfte om en upplevelse som är vikt åt mig.
En rastplats med en sjö dyker upp.... en kort överläggning i huvudet...... jag stannar.
Kliver av och skalar av de varma kläderna.
Sitter ner och njuter av att äga tiden och livet..... mitt liv.
Efter en stunds vila, ute på vägen igen.
Motorn brummar tryggt under mig och ett landskap sveper förbi.
Långa svepande kurvor och en tom landsväg, vänster, höger, vänster, uppför, nerför det blir som meditation.
En meditation som livet bjuder mig bara jag öppnar ögonen och tar mot det som bjuds.
Jag tror att vi lever i en godispåse full av njutning och gåvor.
Det gäller bara att förstå att jag får lov att äta hur mycket jag vill.
Det gäller att förstå att om jag har ögonen stängda så blir det trångt och instängt och godispåsen förvandlas till en boja.
”Släpp fångarna loss det är vår”
Vad paff jag blev att se att du bloggat - JA!
Dela med dig, och så sant, och ur livets godispåse får jag också äta hur mycket jag vill av, ju!
Härlig liknelse!
=D
